Rod knut; staket med grind, _ på treiiåkt aikt � diskt vis. Byt om er dikt, jag ber, uti ett paradia , Der allting visar er naturen prydd af smaken^ Inbilla er ett näs, emellan vattnen sträckt, Med öar, rundtomkring, som spegla sig i fjerden; Ett litet landtligt Hem, det vackraste i världen^ Mot nordens kalla Vind af reslig skog betäckt. För Öfrigt, famnadt om af ängsfält och af gärden, Och trädgårdar med frukt af äann hesperisk slSgt Här lefde nu Annett i medelståndets trefhad, Och förde, med sin man, iast rikast på sin ort, Ännu, i lyckans famn, den idogsamma lefiiad, Som deras bergning. först, och sedan väktånd gjort
�gié, som åt sig sjelf ett nöje ville spara.
Steg af uti allén; kom osedd genom den; Smög in ; — men då Annett i dörr'n fick se sin vSn, Då skulle Ni ha sett ett hopp ur vä&toPa bara! Hon flög i hennes famn; hon slöt sig fist deri; Hon kunde ej ett ord för sina känslor finna: Eglé? Min bästa vän! — min älskade Grefvimu!^ "Låt detta första hamn åt mig f örvaradt bli ~* Brast ut, med gråt, Eglé. Och begges tårar rinna. ••Du är då, som jag ser, rätt lycklig, min Annett?! B^gynte nu Eglé. — Grefvinna^ Ni har rätt; Ack, läste jag det ock; i ert fQi;gråtna oga!
