Vieå landets menlSshet i ånleteten oéli drSgL
�g1é flög fram fSrtjtut titt dem i famnen tryckat
^'Min Gud, Atinett^ tift hata hmd eaglatropp til � hävl^ 1*1 ser oni jag är sÉI, gåf dei^os inöY till svar. jag gor^ hvad jag formir, att vara värd min lyckiL ^ag är blott till^ min VSn^ för dem och deras fiur^ Egié i detta lugn, så hytt for heiines hjertå| Förnötte än en dag, och lärde älska det. Hon såg blott lyickligå, och glömde bort sin smarta. Hvart sysslan drog Anhett, hon följde hennes fjät; Fann ordnidg ofvéi^ allt, och nyttan, öéh behagen* Ni skulle sett ett kök: hvar kopp, som pärlan reki; Hvar panna ^ blank och ny^ som för^t ttr mark- � iian tagen; Etl visthué, olVerslfiiilt af a\tt,-_i gtås ocfeåtéU^ I säck och lå^, ..^aUt stäldt, allt afdelt ellei^ slagt^n; IStt mjölkrum, kärlyid kär), yllluktahde af en, Med sina byita bord, och gröna skydd ihot dagen ;
�tt Aillträng^t linneskåp, från golfvet opp till tak,
Med allt hvad man till helg, som hyardags, nän^ sin. brukar: Nu damaster, nu dräll, har lakan, ochdérdukåTi Till finhet och' fason ^ i tuscnlaldfg smak. Beständigt samma syn, hvarthän Cglé sig Vänden Allt styrdes af Annett^ allt yakade hon på*
