.^ 3oo .^ "Som gaf det redan, unge man, i dig> "^Ett bland de atöd, fa varvid det lyftat sig^ "Om ödet dötnt dig^ att jumu förtära "En längd af år, i mödor för des^ ära; "Skall ock en lefnad, af förtjenster skön, Ej slutas (tro mig) tom på deras lön: "En lön, som ej förlorad, fast förhalad, "Med vinst en gång, skall blifva dig befalad. "Se opp och kän^ hvad lott, för seklers dar, Bereds åt dig, i framtidens förvar." Ren tog Geniet sin eMsfard mot det höga. När templets famn slöts opp, for skådams öga. Och Sethos Bild, i marmorns högsta sken^ Stod synbar der, och känd af hvar och en; Med anletsdrag, föråldrade, men sanna, Och,. cUla kransarna omkring sin panna. Kort var blott synen, kort som drömmen är; Men, — efter sekler, stod han sådan der.
