-. 299 —
�•Åt långa år, i ädla mödor flydda;
Förvaren den! Mig ha'n i rqn förläat ^ �n dubbel ära, könské sragt fortjent. * Gen ej åt krafter, endast nyss försökta, 'belöningar till högsta måttet ökta. Men om en gång ^ i mera-^ena år, "När tiden bleknat äfven dessa hår, ^Om frukter då från styrkans dagar finnas^ "Som gjorde Sethos, kanske yärd att minnafly "Och talade, med nyttans yittnes-röst, "Till hans beröm, uti hans landsmäns bröst;. "Gen honom då, tillreds att hvilan smaka , "Den ädla lön han lemnar nu tillbaka; "Och må han sen besöka Letfaens strand^ "Med detta pris utaf sitt Fosterland! Han slöt, och gick, med bifall af de flesta^ I Bildens hand, att kransen åter fästa ^ När, öfver Stöden, hastigt röjs en syn Af Bagdads Genius, glimmande ur skyn. Som sänks och närmas, under dessa orden: (Besök, den tiden, vanliga på jorden.)
- 'Ditt tal är ädelt, som ditt tänkesätt
Gå, och förök med hvcgrje dag din rätt "Till denna krans, som du i dag försakar* fMen gfver Bagdad 9 om en Genius yakar^
