- — ^ So9 .; Nia var han kommen hit, fast med fSnrisnad krans. Att fira, äfVen han, det nya, ädla bandet, Med ^ng till Sethos lof , och om Förtjenatens glans, Belönt af Skönheten, och krönt af Fosterlan|leL Den rest af skaldens kraft, som lefde i hans brost^ For Sethos och hans Brud^ han hade sökt att samla; Här hade begge dröjt att lyssna till hans rost. Och, på ett ädelt sätt, gjort heder ät den gamhu Vid Falmas dörr ännu man honom sitta säg; En djup och lillig dröm hans sinnen tjusa tycktes: På lyran hvilande, den ena handen låg. Den andra, mot hans bröst med Ijuf bestörtning trycktes. Så satt han rörd och stum. Åt skyn yaf ögat yändL Hvad uppsåt honom fört, en hvar med lätthet spädde; Men ingen gissningskraft hann upp till hyad som hättdt. Och till den känslas grunda hyara uttryck han förrådde. Hyad yill du^ gamle man? begynte några dä; Låt ej det falska hopp din djerfya själ förföra. Att du af Sethos smak, ett bifall kunde ia. Och med en röst, som din, behaga Falmas oral
