Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 19 —

J, som att herraväldet taga
Utöfver en förblindad verld,
Forstörden genom eld och svärd,
Hvad ni ej lyckats att bedraga.

J voren det, som seklers tal
Med himlens åska folken slogen;
Som Jordans usla söner drogen
För Goas afgrundstribunal;
Och att hos offret öka smärtan,
(Af bålets eld, ej nog förskräckt)
Med djeflar måladen dess drägt:
J togen dem ur edra hjertan.

Men njöt er hämd sin fyllnad än,
Med kroppens qval, och lifvets öden?
Nej, öfver grafvens gräns och döden
Det feltes Er att sträcka den;
Det feltes Er den seger njuta,
Att lägga till förtryckets band,
Till bödelns jern och bålens brand,
En afgrunds qval, som aldrig sluta.[1]


  1. Det är ej frågan här, som hvar och en lätt finner, om sjelfva Dogmens sanning, hvilken visserligen, såsom grundad i Skriftens läror, ej var något påfund af förföljelse-andan. Uttrycket syftar här blott och endast på Inqvisitorernas omenskliga grymhet, att stundom formeligen fördömma den så kallade brottsliga, på en gång till bålets eld, och helvetets. Man kallade detta att lemna honom Djeflomen i våld. Man målade