— 324 — •*Soin,del i edra tårar tog,
- 'An hos en Biktfar, härdad nog
Att se två yackra ögon rinna. ' �JFörtömas ej af detta nit, Och mottag, i er djupa cmärta^ Min tjenst, min omsorg, min kredit, ^'Liksom, från längre tid, mitt hjerta.^ Så follo Gref CondinU örd. Graiiosa gret De greto båda* Sen första gråtningen var gjord, Begynte trSsteskälen råda. Försynen måste, — som hon fann, -^ Ett shit vid alla giften fästa; En skall dö först^ 'hon, eller han; Och hvem, med ögon, neka kan, Att^ det som skett, var här det bästa? Ung, vacker, älskvärd, dess förlust Uppriktigt skattad, -^ Kanske blefve, '•I öfrigt, ej odräglig just, fMen sättet •. ^ åjelfvCL sättet, Grefvef Pur fördom! Hvad gör sättet mer? Man duellar, sårar, såras^ Får döden, sjeU sig döden ger. Med gift, med värja, — allting sker, Allt af inbillningen försvåras! "Men gift! ...min Gud, hvad ryslig sakP*-
