JHvarl*3r jag också här vill sätta, ölott hvad hon vet, och intet mer.
Belsano så si^ talan ställde: Min yän! Af ren så stora prof, Jag roQt din Skt^ kärleks yäldei Att om af fler jag fann behof, liifin fordran borde synas grof. Först hade du förvisso druckit Giflbägam samfalt med din man^ Om den (som fasligt lätt går an), Ej halkat ur din hand, och sprudc.itr Sen hade du, éj mindre fort, Af eget forråd dig förgifvit, Om giftet verkat som det bort Ja � samma sak du ändå gjort, Om Doktorn blott receptet skrifvit* Det fins ej medel som du spart, Att dig med hast från verlden skilja; Så att du qyäljs nn, det är klart , I lifvet, tvert emot din vilja! Nu tfer jag, efter allt förnuft, ' �j öfrigt råd, så ft-amt ej detift| Att i en vagn oss begge sätta. Och pröfva Tiberns morgonlufts ' Gift verkar bättre då man rör aig;
