— S3o — ••Men din dnell?*' — AUt so^er ju? Policen sjelf har natt ännu '— Vagn kom; öch hans förslag gick f5r si^. Hvart for han då? jag ropas hor. Se der, hvad Sagan bäst förklarar; Och hvartill den som Sagan gör, Med skyldig vördnad endast sTarar: Man far väl se hvart, kusken kör! Klatsch!— fort rycks ragnen fram sin kosa* Vänskapligt guoga fru och man, På engelsk svigt, bredvid hvarann. Nej helga Jungfru! skrek Graziosa, Du spar oss ej, vid lifvet än, Att strax oss skilja åt igen! — "Må din förtröstan dig ej svika; Mig anar starkt att den bedrar.** Så föll Bel^anos korta svar; Och farten öks, och husen vika. Klatsch! . • . Spännet flyger, vagnen nillir,j Kring thermer, tempel, torg odi kullar. Kn port! . . • Man stadnar . . • hvilken syn! i Ett jemhvälfdt tak, med tom i skyn. Och iamns^ock mur, och dubbla galler! n himlens namn, hvart for man mig
• Oit
