^ 33i — Med köld Belsano blott befaller Sin skrämda hustru följa sig. -^ En klook&träng ren vid porten skriker. Man syns . • . Hvad möte, gode Gud! En Basilisk i klosterskrud, Bland. ljus, ooh graf-chor, och reliker! Och femti Avens hesa ljud, Från femti bleka Katholiker I Graziosa skrämd åt sidan viker; Vill fly: för sent!... hon fångad är. Blir ödmjuk: fåfängt nåd begär. Blir häftigt ond: sig fåfängt härmar; Och fåfängt gråtande, besvär Sin man, — som ler åt hur hon larmar. Dess dom är sagd; hon fjättras här, Half-rasande i häxans armar. '^Var ej ert val, er fria drift, ^'Min fru, — att verlden öfvergifva?' Se här en väg, att räddad blifva
- 'Från lifvets qval, förutan gift!
^Sen himlen edra dagar sparat^ 'Tå så beundransvärdjgt sätt, Hvem har lill dem väl stöi^re rätt, •*Än himlen sjelf, som dem bevarat? '^i älskar bönen. — Glad er då:
- 'Hvad fält för er att lysa på!
^Ni får ej annat här att göra.
