DJRÖM, OCH DET ENDAST. SAGA. Jag drömmer då och dä, — i sömnen, det forslad! Det går väl ock rätt bra i lås^ Att drömma vakande, och midt på ljusa dagen. Men* nejj för denna gång, på riktigt vanligt sätt, I hvilans armar sänkt, af sömnens makt betagen, Jag drömde jag var död, och drömde nästan rätt Välan då, (tänkte jag) min dag är då förliden! Det är väl som det kan^ att mer ej vara till; Likväl det gifs ett fall, som sämre synas vill, Det är att vara^t, under tiden. Jag var i skuggors land; och skall, om denna ort Förtälja hvad jag såg, förutan öfverdrifhing, Så långt det möjligt är, för en som resor gjort, Att icke ljuga i beskrifning. Det första som mig mötte här. Var den förskräckliga portvaktaren Cerber, Med sina trenne gap, som spydde rök och lågor. Passerade demäst, bland andra skuggors tropp. De trenne floderna som dåna i sitt lopp, Med skum af kokadt beck, och svafveltända vågor. Jag såg de trenne ayttrame,
