^ 557 -. Tillbaka, samma T<Hg söm hån till rygga la^ LiJ^å begär jag ej att dét sig göra låter^ Hvad fordom-tids begaf sig dock, Att månen hälsande ^ passerar fram och ätet Igenom ärmen på er råck � Ej heller jag af er betingar^ Ätt klippao frukter bär^ att drifvan blomster ger � Att elefanten lyfts mot skyn pä örnens vingar. Och örnen ) från sin höjd^ i smutsen tumlas ner � Jag påstår icke etis^' att nu, i våra dagar ) Den mäktiga karbas, som hafvet tyglat har^ Skall göra en despot till älskare af lagar, En favorit modest^ en bon^ till ärlig karl^i Och hindra den kring verlden far, Att ljuga sin Journal sä fuU Som han behagats Men hiuden, alla tre, godt folk^ hat �l^apat 9t^ Med näsor) mer än vanligt, korta} Na bedjeU) att hans gunst en hvai^ tillbaka ger Den lilla stump deraf, som tyck^ mig vara borta} Och jag skall tro pä allt, i samma ^tund det sktn
Lfio^OtiDd Sttt. It D^ti. SA
