• ui 546 iJag tror du tar din styl^ och låter gå aom går � Jag nämner ej, att här vi än af solen steka �. Ån öfyergifvas af dess bloss j Att regnets flod än dränker oss i Och än åt våra fält förnekas. Jag talar ej om krig, om pestj och vilda djur, Om yåra laster, våra dårar, Om allt hvad tänkarn ser med loje eller tårar, Uti en illa Byggd, och sämre styrd natur. Det der allt, — skönt förbannadt illa, — Ar gammalt gräl; ej värdt att tiden derméd spilla. Men gode Jafur, om du kan, Säg blott, hur styr du Greklands bygder? Hvar är den fordna tid, då verlden hos oss fann Fortjenster, ära, mod, och dygder I systerliga hand fdreijta med hvarann? Hvem erhöll förr befäl i striden? Och hvem, i Statens värf, gehör på torgen vann? Fortjensten, Jofur! ingen aonu . Är det reson att, nu för tiden. Hon utan bord och guld ett steg ej hinna kan? En Krates, en Demad, en Nioias^ dito flera j Se der de stora män som nu Ailicn regera* En hvar af dem sin flygt på namnets vingar taaf Till ära, rikedom och välde, Dä dygder, och forljeu&t, och snille ^ettras qvar iMautscUj der^dem födséla fällde �
