— 546 _ På samvet jag dig frågar här, (Om samvet, posito, hos Gudar existerar) s hvad syns dig? Ar ej allt det der, Att rikligt göra narr af folk som resonnerar? ' Hvad är mot vett, fortjenst och dygd, Den mest berömda börd, med tom och tanklös hjerna? Ett skal, som värde får, då, till förnuftets blygd, Du latcr kattas bort det enda, som är .^ kärna!
På löftet, der han satt, den vise talte så; Och Jofur gjorde hvad man sällan Kanhända gor, .^han hörde på; Men lyfte, då och då,- på blixten deremellan � Kring honoixi sutto der, upp i olympens sal, De sälle Gudar, temligt bleka, Bestörte af Oratoms tal. Som djerfdes Jofur sjelf sitt höga vett förneka. Slå ner kanaljen! ropte Mars, Det der går aldrig ann att låta fritt passera. Het der är högmålsbrott mot Jupiter, bevars, ' Slå ner kanaljen! ropte flera. Kan Jofur, Jofur sjelf! en sådan lexa �å, TTur vill oss mindre Gudar gå, Om vcrlcJen börjar på, med ens, att resounera^ Ja, ^ sade Juiio, ^^ bästa man,
