^ �48 ^ Hvad hipnad philosopben kinde; Ej blott att se en Gud, som till liaiu boning llnde, Men ock alt se an Gud, son temligt klart ^ var till ♦) Han sade: Jofiirs son! mitt nit kanske förfört mig—! Olympen iUr sä skild ifrån pbilosopbin, • Jag trodde börseln ej bos Jnpiter s& fin - - - Jag ber om ursäkt, om ban b3rt mig! Merkurius SYarade så bär: Till dig, o store man! jag Jofurs belsmng bär; Han prisar ditt forstand , och dina reflexioner^ Så Y&l om tider, som personer. Det skulle fåfängt, som ban ser, For dina skarpa blickar döljas, Att lycka och förtjenst ej gå tillbopa mer, Då börd och namn tvertom af glans och vilde SS^aSj Han båUer med ditt visa tal, Och tillstår utan omsvep gema. Att endast, som du sagt, förtjenst är aak och kärna, Det andra åter, blott ett tomt odi färgadt skal; Men af en pbilosopb, som till det sanna fikar, Den store Jofur ock begär. Att skönja till bvad grad du varit bonom kir. Och med hvad gunst for dig ban bordens lott förlikar,
- ) Man behagade pSmiaua ligj att bSr talas em det
Jiedofska Guda^skarait.
