— 347 ^ Den der mam'n, till slut, kan bli en allmän villa, Och vore jag som du, då märkte jag min sann. Pedanten, så han teg evinnerligen stilla. Det samma fann enhvar; men Merkur annat fann. O store Joiur! sade han, Geni't har skräckliga extaser. Ja^ 8r vältalighetens Gud,, Och Tct hut' svårt det är, njed åskor och förbud. Att hindra fojk att göra fraser. Den här går något långt deri; • Men efter dock din thron är temligt högt från jorden, Och ej så lätt kan störtad bli| Och ingen thron så lätt kan störtas blott med orden j Och efter syndcffn dock, till någon del, har rättj . Och efter slå ihjel, är ej det bästa sätt. Att sin regeringskonst försvara; Så tror jag nog så godt, att låta syncfarn vara. Men om på sUkt ändå bör följa något svar, Så bjud att jag dermed må. ner till jorden fara � Den milde Jofur log nu bara. Och nickade tiU honom; — &r! Merkurius tog sin staf på bordet. Knöt vid sin rosenhäl den gyllne vingen fast. Slog manteln om, klöf skyn i hast. Och stod på mannens loft, form gynnarn visste ordet. Nu tror jag läsarn lätt begriper, om han vill>
