•— 556 — På stupad häst, och hSst som gar, På vagn som kors, och som .står stilla* Han skall, om ej tiirFällherms staf, Dock vackert högt i grader växa, Med konsten blott att klä sig braf, Med riklig ton på geycir af! Och några goda mötens lexa. Se der, min bästa Fru, se der, Hvad Lyckans stränghet högst begär. Nu, hvad det rör uU hjclte blifva, Och att för svärd och kulor stå. Så, då hans hjcrti-um äro små. Och svagt och långsamt bloden drifva. Jag annat löfte ej kan gifva. Ån att, så länge friilcns tröst Oss jordens Herr^k^ire förunna. Skall man Baron, på niine och röst. På dristig gång, och upphöjdt bröst,
�j från en hjelte skilja kunna.
Ni är ej rik? — Ty värr! — Välan: Baron gör skuld, han älskar spela, Han har mätresser som en ann, Karosser, öppna, halfva, hela. Och hastar, så lor sa'l, som sela. Sörj ej derför: jag gör att han, Sin skuld med ht^der glömma kani Och i betalning litet ielaj
