— . 557 _ Tills, trött vid kreditorers gnäll, Och Vid de räkningar de skicka. Han lyckats att i ögat sticka På någon borgare-mamsell. Som, smickrad af hftns vagn och drängar, Skall finna sig gudomligt säll ^ttt köpa sig, en vacker qyäll, Till Hennes Ndd, för faderns pengar; Och tvingar så Baron till slut, Att ändtlig välja, en minut, Den äkta, framför andra sängar. ' Att måla nu i all sin höjd. Vid denna spådda sällhets råga. Pen ädla Friherrinnans fröjd, Se, dertill når ej min förmåga. Den unga slaf af Hymens band Som, vid sin drakes örngått lången, Hör honom hosta sista gången. Sen testamentet af hans hand, I vittnens Ssyn underskrifvit. Och med signet bekräfladt blifvitr Den sälle bland auktorers tal. Som, när hans afund starkast brinner, I något verk af sin rival. En stor ofantlig dumhet finner: Den lycklige auförareii.
