- - 558 ^
Söm fäster segern vid sin klinga, Och kdc på flykten fienden, Just då han sjelf höll på att springa: Nej �^ alla dessas fröjd är lam, Nej, den, mot hennes, mer ej vSger, Än hvad parterr och granskning säger. Mot en skribler, hvars långa dram Hans eget Ijafva bifall Sger. ' Sä svagt, som dess förnöjelse. Jag skulle hennes tack beskrifva � Men, for hon fort, charmanta Fé^ Men,. Tärdes mig ett tecken ge. Att detta allt skall uppfyldt bliiVa! Gudinnan svartc; det skall ske. Nu slogs med Trollspöt Och hrad skedde? Jo, från den blomsterprydda jord. Kom opp, och sig för qgat tedde Ett stort 9 med skatter dukadt bord, Lyft, i en guldked dértill gjord, Af sex figurer, än ej aedde I någon arabesk, ehuru sammansmord*. Ett hemligt spel kring bordet klingar, Och på hvart enda täckfat satt En liten Silph med gyldne Yingar^ Som vaktade dess dolda skatt.
