- 569 _ En Tis som vill^ med stark bestämnings Må kunna, som en vis har sagt, Igenom blotta viljans makt Kurera ledvärk, brostbeklämning, Och all slags vätskornas förskämning; Men ingen vilja räcker till, Hur satans fermt man ocksi vill^ Att gömma undan mygg och kyla, Hvad vissa plagg långt bättre skyla. Det der, med mycket annat sant, Förnummit af den store Kant, Och sällan ämne för poeter, Har dock � lagt grurid, som jag fatt hum^ Till en af de små roligheter. Som ske ibland i Tid och Rum; Och som vårt land har många vänner Af kritiska upplysningen. Sä vill jag ock, med hvad jag känner, Så godt jag kan, befordra den.
pröfning, som ^n helt ny philosopbisk lärobyggnad. Förutsätta fordran pft alltid vordna d � bundna meningar deroin, är det ej art hcinligen förutsätta sjelfva san- ningen hvarom det just är frSgati/ För dem som icke dessmindre kunna lortörnas af detta visserligen oskad- liga joller, har Auktor tilliigt el t ord i slutet, det enda af alJtsammanSy som torde förtjcua ati besinnas. X öfrigt har han gjort %\n saga att li^sas vid kakelugnen^ och att kastas diu Leopoj.ds Skr. II Dbi.. 94
