^ S76 •* Ifrån den iXnstol der kritiken (Kritiken af Philo5ophi'n) För spiran bland ett tjog partian , I abstraktionens tomma riken, Oändligt värd den Monarkien; Precist från stället af den lampa, Hvars lärda sken kring yerlden fors, Till Petter, ner i skrubben, hörs Ett kroppsligt ljud, som heter stampa. Hur vida stampningen nu yar, JEin Ding an sich (som Tyskan har) Och ej, hvad Tyskan, och vi alla, Som 4ro på Ljusets nya Far, Erscheinung, pur Erscheinung kalla; Samt med hvad rätt den dömdes gå Från något Ich, derofvanpå, Som hade saker att befalla, Gaf Peter bofveln att förstå � Alen sviken eller icke sviken, Af bullret som hans sömn förstör. Han klumpar trapporna oppför. Och ställer fram sig till gehör. För Kungen i Metaphysiken � Nu, som han stod der, gapande, Och sig på ett hi^aba? beredde, En röst ifrån pulpeten skedde: Springj Petter, fort, en Skräddare!
