Som slungar klipporna att krossa
Den dygdige, som bad om skydd!
Se Samhälls-menskan dömd att pröfva
All art af kränkning eller nöd;
Se lagen våld på henne öfva,
Och jorden neka henne bröd:
Nu herrskarns nycker undergifven,
Fegt plogdjur, utan ljus och mod,
Nu, ett förfärligt villdjur blifven,
Vid hämdens bloss af furier drifven,
Och sköljd af sina herrars blod.
Se detta Spöke som dig följer,
Af hungern dig i förväg stäldt:
Ett nät af usla trasor höljer
Hans lemmar, torkade af svält.
Blodsugarn, utan straff af lagar,
Hans tiggda penning sköflar än;
Folktyglarn ryter när han klagar.
Och Yppigheten honom jagar
Ifrån sin dörr och sluter den.
Hör denna hemska suckning dåna
Ur grufvans barm, tartariskt full
Af böjda trälars ätt, som gråna,
Förutan annan sol än gull!
Träd in och räkna dem som qvida
Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/39
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 25 —
