^ S87 Der ISkn gor boM ej mindre folk Un jord^ Och mjolgrot äts och brSqTUP^ rapas^ Der har^ ifrån palats tilt torp^ Naturen, som hon borde göra, P5rordnat andra ljud f5r annat slag af Sraj} Och sångens kall åt C^ ooh Korp. Fy vairr en galen tid har ruhbat hennes lagar: Hvar Iro de berömda, dagar , Då 8n en lurfrig rest af hjeltttampars race, Uef 2delt ner sig hXr, i drifyor och. moras? Och böjde knån med torna magar.^ Por munkarnas latin ^ och Jutarnas karbas? [)ä knappt en tanke fans, men håla skägg boh knogar? Och då, — (O Ärans tid! O afundsy^å tott!) *- Det spökade i alla Slott, Pans Jettebon ooh troll i alla. berg och skogar, 3ch yandrams rost fick syar af ufyars röster blott? ^å ySl, mitt Publikum! af dessa gyldne tider, Tag åter hyad du kan, omsider; 3ch slutligt båttre lärd, hyad åkU Sångkonst år, Pördrif den fuskarflock som dessa grenar bära, ^ch låt oss Ufyar blott få bo och hygga härj Till Snusens yinst och landets ära!
Han slöt. Af stum förundran rörd, ^ dtl satt gapande, liksom att undret fatta.
�n större del begynte skratta.
