SÄ 586 ~ Men 9 �^ (så långt menskoreildeni Icqpfii Till fågelfänans ora bunnit) Hrad hår du tSnkt och trott och hogsi berömt fornt, äogtånide Publik, hyars motsats ej tiU sbit. Ditt bifall lika färdigt funnit? Förr skreks på Republik m^å outtrötligt nit. Nu Ira Kejsare och Kungar i Credit| Förr på Balancen i Europa, Men snart blef den din Gud, som syäljde alltihcpa; Förr Tille du.se ljus i hyad en auktor sagt^ Nu yore dumt att slikt begära; Förr lo^ åt furmerit och Skrocket^ med forakt, Nu ir det höjden just af dina yisas lära! Vid detta nya skick som Snille-^yerlden iltt. Så omstjelpt snart i stort och smått. Mot förra dumma hundratalens, For yår^ dars beröm, hyad saknas, utom blott Att också U/vens rost får pris för Nettergaieru} Låt fiitt i de klimat der sommarvindens fläkt, Blott smeker usla pjåk, utmärglade personer. Som pusta under florets drägt. Och duka borden blott med drufyor och konfekt, Låt Nektergalen der fä pipa sina toner, I pomerans-berceauV, och skogar af citroner: Men, — i yår karlavulna nord. Der af naturen allt i styrkans former skapas
