S| inom temoia plank allena, Men, under tamnia form af liatt Sitt atora ayfte ren så nära, Hyad njöf han e| for glans af 8ra! Han hade tändt exemplets ljus, Och sfig, till giSdje för sitt hjerta, Hor, stan omkring, med lut och srSrta, Arbetades i alla hns � $oart såg han ock den morgon hrinna, Då hatten, svart med rundad bord. Högtidlig hyllning skulle vinna. Och han, sin äras minnes-vård, På hvarje manligt hufvud finna. Men förr den solen tändas hann, Man tanke sig hvad i naturen En hvars förvåning likna kan. Då, niidt på torget, sågs en man. Med hatt, lik Ny et på. himlen, skuren; Der man ej spår till kulle fann, Men skyggen klämda mot hvarann, Och pjesen under armen buren. Bland outsägligt stoj och skrik Af ^ begapande publik, Som blöt sin rund kring phenomenet. Stod hjelten, länge kall vid skrinet, Och^talte sedan ^dalik:
