Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/411

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

— 397 —

  • 'Det är en låg, förderflig* lära

•*Af verldeiis ovän, sundt förnuft,

    • Att hatten, hatten! mannens äral

Fans opp, for att pfi hufyet bSra, TiU värn mot regn och kylig luft Den vise ler, och blygs att höra

  • 'Hur menskor idligt tänka böra

'Tå deras lumpna hufvudskäl: "Allt stort och skqnt har ej att göra "Med nytta och med ändamål. Hvad vi behofva, hvad vi njuta, ^'Det Godas namn bland oss h|ir fatt,

  • 'Af menskors galna sätt att sluta;

'*Det akta goda är dock blott, ^'Det som till ingenting är godt; ^I andra ord: det absoluta! '*Der, för geniet, är målet satt.

  • 'Dit lyftom oss på Snille-thronen,

Upp till den stora tanken: hatt! "Ej med förnuftet _ alltid platt, — "Men Phantasien, Inspirationen I "Ja Bröder! genom dessa två,

  • 'Är verlden till, och hatten VQrden*

^För deras ära stridom *då, "Och lemnom efter oss, på jorden; "En ny, sublim generation, '•Som bär, lik oss, i Gudabarmen,