Den här sidan har inte korrekturlästs
— 397 —
- 'Det är en låg, förderflig* lära
•*Af verldeiis ovän, sundt förnuft,
- Att hatten, hatten! mannens äral
Fans opp, for att pfi hufyet bSra, TiU värn mot regn och kylig luft Den vise ler, och blygs att höra
- 'Hur menskor idligt tänka böra
'Tå deras lumpna hufvudskäl: "Allt stort och skqnt har ej att göra "Med nytta och med ändamål. Hvad vi behofva, hvad vi njuta, ^'Det Godas namn bland oss h|ir fatt,
- 'Af menskors galna sätt att sluta;
'*Det akta goda är dock blott, ^'Det som till ingenting är godt; ^I andra ord: det absoluta! '*Der, för geniet, är målet satt.
- 'Dit lyftom oss på Snille-thronen,
Upp till den stora tanken: hatt! "Ej med förnuftet _ alltid platt, — "Men Phantasien, Inspirationen I "Ja Bröder! genom dessa två,
- 'Är verlden till, och hatten VQrden*
^För deras ära stridom *då, "Och lemnom efter oss, på jorden; "En ny, sublim generation, '•Som bär, lik oss, i Gudabarmen,
