Med det Gudslån som bars derunder. I ett offentligt, långt edikt, Fördenskull skyndsamt kunnigt gjordes: Att, såsom Bedlams-sjukan spordeS| Beklagligt, inom Stans distrikt; Och detta ondas art och vigt Var Stora Rådet så beskrifVen, Att sig den sjuke trodde blUVen Ett Himla- väsen på vår jord, Som med Gudomlig visdom prålte^ Yar hård i knogar, mörk i ord^ Samt aldrig hatt på hufvet talte: Alltså, ooh då Senaten, van, Att sjelf med sund t Förnuft förfara, Höll njrttigt, för sin visa plan, Att ock, af sundt Förnuft, bevara Den lilla rest som fans i Stanj Ty borde intet fa predikas^ I akt att göra derpå slut^ Och intet stryk fä delas ut, Men alla käbblare förlikas. Och Rådets följande beslut Få alla Stadens kputar spikas: Vi, Stadens Råd och Styresmän, '•Till en och hvar, ehur han het �, Leopolds Skr. II Del. d6
