Allt var förnämt och grannt och roligt Theléria en stund på vägen var, Att taga, om det varit troligt, En hvar af dessa för Makar. Men ack! det föga länge dröjde, Förrti hon sitt misstag varse, blef:^ Ju 4ängre man sin härmning dref, ^ Ju mer hon oliklieten röjde. Eq png Baron, i detta lag, Satt, hos Thelém, yiå bordets ända; Han hviskade: Ma](år och jag, Vi ärp^ sen förleden dag, Förtroligt med hvarannan kända. Nu stod han nyss, var derom viss, ]y[ed en dansös i en kuliss, .^ Aokl �ywt � bon, — det kon vSl händaP Thelem, som det till iJut förtröt, Att sig förlorad möd �^ gifva, I hgrmen ändtlig nu beslöt. Att vända hem, och der förblif^a. Dess första syn, i rummet trädd. Var just Makér, vid hennes bädd^ Som satt och väntade sin sköna. "Gör dig till nytta, sade han, "Den lilla motgång du fått röna, fTörnötom lifvet med hvarann^
j
