'^I ttSrre saindrägt, om da kani ^Förtroligt glada, lagom kära; ^Och om det gör ditt yäl, dia ära; ^Att yi ej nånsia skiljas mer, ^'Så tag i akt, att ej begära .?Det miasta, ofver hvad jag gw,*^
Godt folk! er logen möda gifVeoj Att nyckeln till min saga fiL Hvar lärd, i Grekskan litet drifVea, Kan^ tyda hyem hon pekar på; Kan ge det ljus er nödigt blifVer, 8ä om Thelém, aom' om Makar; ^ Och göra solklart för en hvar, Hvad liknelsen förtäckt beskrifver. Makar! hvar dödlig älskar dig. Men blott hos fä du värdes dröja. Jag tror dig funnen här hos mig, Men aktar mig att sådant röja. Så snart med dig man skryta vill, Står afund fram att dig förfölja; Att njuta dig, man dig bör dölja, Och dölja att man sjelf är till.
�) TheUm 1>ctj'dcr viljan, begäret, och Makir bc?
eller sSllheteo.
