TILL KONUNGEN^ I FINLAND, EFTER BATALJEN VID UTTIS 1789. öä länge Snillets eld, som från Er fjäder Ijungar', Och Nordens äldsta Kronas glans, Er gjorde till en Kung, ibland Europas Kungar Den Slskansvärdaste och vittraste som fans, Och Eder stora Själ sig nöjde med den krans, Som Friden, Gracerne och Minnets döttrar gifva; Så länge var det tryggt att nalkas Er person, Och Skalden djerfdes mer än skrifva Till en Monark hvars blixt lag otänd vid hans thron , Och hvars beröm var då, att Snillets yrken lifva. Men nu, då sig Er smak förbytt. Då Snillets flygt hos Er en annan kosa tager; Då Phebus följer Er som krigare och skytt. Och blott Bellonas hand far fläta Eder lager; Nu, då på stridens fält, förtjust af skrän och skott, Ni rusar vådligt stor, bland faror och bland dödar; Då blind för allt det blod, det Svenska blod som flödar. Den Store Gustaf, är den tappre Gustaf blott:
