— 424 — Na är att nalkas Er ej godt; Nu tillåt att en skald bland Edra undersiter, Som skyr en plump censur från fiendens kanon, Med Edra åskors brak ej blandar Lyrans ton, Men gömd, bland Pindens löf, förbidar Segram åter. Och philosoph, om ej poltron ^ Beundrar från sia vrå, ett mod som han begråter. Men, efter Ni så vSl förstår Att Generalers konst och Auktorers skatta, Och sjelf så stora steg till begges lagrar går, Så följ Er dubbla drifl att strida och författa; Gif verlden ljus, och härja den � Jag Slskar Snillets krans, och är ej krigets rän; Men jag f ördomnier ej hos Er den lust som råder, Att basa Ryssarna i nåder. Hvart Snille har sin gadd, som vill försöka sig. Cathrina retat Er; n har retat mig. Jag finner nog, min Kung, hrad nöje det bör vara Med samma hjeltehand att* skrifva och att slåss; Och Mästare i allt, den dubbla konsten para Att hämna �^ och förtjusa osa.
