— 4a6 — Sire "*), om Ni skyndar så att strida och att yiima, Kan det Er möjligt bli, (med Parkemas behag) Att midt i Petersburg ge Ryska väldet lag, Supera, en varngf/^ar, med Krims Beherrskariuia, Och dess Boyarer se på Er Lever en dag. Men tänk ej en poet att finna, Som följer Edra värf, och sjunger Edra slag.
Ni ler åt denna fart, min Kung, h varmed jag svingar Mitt hopp, i segerns dröm, till sjelfva Diumsport l'*r visa blygsamhet gör vägen mindre fort; Men Poesien, min Kung, har ej förgäfves vingar. Och glädjen har ett språk för hjertat endast gjordt Ve den, i allvar bragd, ett vårdslöst öga sluter För Lyckans hvälfningskonst, i farten på sin boU; Men ock den, som ej tål att jollret har minuter, Och, likt ett Riksdags-protokoll, Justerar skämtets ord, hos den som gläds och njuter. ) Ibland Svenska sprSkets öfriga brister � ir det ocbl ^D^ att ic;ke ä^a ett egcnthgt tilltals-ord, som utmär- ker den iwutij;1iga högfaeten. Monark, Prins, Ko- nung, min Konung, Store Konung, irorattgodi uttryck , men de ersätta ej fullkomligt saknaden* OrdH Sire, är kort och väjljndande. Redan antagit i ilen Europeiska Språk, har jag ti*ott att det äfren kunde tillfadra vSrt, och har gjort ett försök dertill i nirrx* rande Stycke.
