I dessa ögonblick^ hvem njuter mer Sn jag? For skalden, h vilken syn af fasa och bphag! Hväd jmoln kring' Äges fält af Sverges åskor sträckas ! Hyad deras blixt är jemn och tung! Hvad tända segels ljus! hyad kölars dån som bräckas! hvad eldar böljan bär, �om ej af böljan släckas! Sire, det är visst: Ni slå^s och bränner som en Kung; Vi andra dödlige, af ryktet blott, förskräckas. Sire, på den mensklighet, den fina smaks behag Som ler i Eder blick och Edra anletsdrag, Hur kunde Rysslands Monarkinna Förvänta sig det dunderslag, Att sådan Attila en dag 1 Siri Brahes Auktor finna! Och du, hyars b^oss vi sett bland sjelfva krigets brinna, Sjunk, Tvedrägt, ned till Styx, och blygs hur da for vill! Du kände ej den Prins hyars thron du skaka trodde: Du såg de blomster blott som hörde nöjet till, Men ej det mogna vett, som gönidt derunder bodde; Ej denna djupa själ, qf hvilkens val berodde, Att taga hyilket skick på h vilken stund hon vill; Den själ, hos hyilken allt med lika framgång gällä-^ Revolutioner, yers, bataljer, karuseller^
I j
