— 43o Så långt kan Ödet sjelf ej tingens lag forbyta. Nej, intet folk skall deraf skryta^ Och intet tidehrarf exempel deraf ge. Den lager Cesar gick att bryta. Ännu på Latiens grus vi ofördunklad se^ I trots af tidens natt och af barbarerne, Som delt och härjat jordens yta. En Prins förgätas kan, som slås^ — ej en som slår, Som vet i segerns glans att krigets motgång vända. I)en Gustaf glömma kan, se, honom bör dot hända Att glömma åskan då hon går. Och dagen, då dess lågor blända! Gathrina denna stunda kanhända ville det Med all förtjenstens rätt till thronens majestat, Af hundra lagrar höljd, och värd att flera bin, Hon utan delning njöt Monarkers högsta äraj Hon vore, ensam Stor, förutan Er, ännu; Regenters, Krigares och Stiftares exempel; Men Gustaf kom i Minnets Tempel, pch sade höiligt: plats, min Fru!
