Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/445

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

TILL KONUNGEN, EFTER EN SJUKDOM. xJen falska Nornans grymma hand Min svaga lifstråd redan släckte. Ren stod jag Tid Kocytens strand, Och armarne åt Karon sträckte. Min störstci saknad var den Kung jag lemnade, Den Hjelte jag i trots af aggets rop tillbeder, Den enda store Man, jag nånsih trott mig se, Oaktadt hvad jag läst i Riksdags-skrifterne Till svenska Irihetsnitets heder, (Och fast en skald är lätt en smula Romare.) Jag gick, min Kung, att om din ära. Ditt visa snilles höjd, ditt oförskräckta mod. Bland dina Fäder vittne bära. Och hjeltar af din ätt i andra verlden lära. Ditt värde till en thron,* befäst med deras blod. Med minnet fullt af dina dagar. Jag gick att läsa opp, bland hundra ämnens val, For Gustaf AdoiiF dina lagar; För ClC �RO ditt sista tal; For Fkbdrik dina brefj för Vojltairb des- sa skrifter Der du, p4 scenen hans rival,