— 457 ^ Nog sätter en Baron sig lätt Vid öfra ändan utaf bordet , Och presiderar på sitt sätt. Och gor allt annat ganska rätt. Så när som blott att föra ordet: Men det är, som Ni vet, en sak Fatal för hundrade Baroner, Att, hos ordförande personer, Man fo^rdrar Snille, fordrar Smakj Och det som fäst än större fieura Vid denna vittra värdighet, Är den fördömda pligt att vara Tillika auktor, som Ni veL Men auktor, så, att man författat För folk af känsla, folk af vettj Ej så, att man åt kryddbon skattat Komedier, dem man tårar gett, Och Sorgespel, hvaråt man skrattat
�
For Er del, tar Ni> min Baron^ Den första stolen i vårt Gille, jyied lika rätt af eget Snille, Som af Talangens protektion] ] värdigast.^ Med siia tinlesStt Btr PÖrfatU � �j knnnat förena den; och hår. i Talrt •"of �"" ^ �^ •ina rim eller �itt �rhUknde, cj koimat tveka om hvilketdeitt hatt borde nnderkasta ng.
