J � 438 . När fans den yärdig att beskydda, Som den ej njöt beskydd hos Er? Och jemte skydd, det der med mer^ Hvarined vi våra rätter krydda? Om det är ^usTAFS hand som ^r. Kan Gu STA FA öga dock ej röna Det sanna, men förgätna sköna, Som Lyckan satt ur sigte ner; Och om man uti Eder ser En Mecenat, som kan belöna. Så hedrar man jemväl i Er, En domare, som vet att krona Med mera val än ofta sker.
Den L#ager Ni dock aent forvSnte^ Som Ärans hand vid Snillet fäst: En Fröken som Er ser till häst^ Framför Ert Nylands Regemente, Skall föga komma på den tron Ho.i Er att röja egenskapen. Af en författande Baron, Och af en qvick Poet i vapen, Som svänger med sin divisio:i. Hvem ock, på sporrama, kokarden, Och den der långa släpams dån. Som skräller ofred långt ifrån,
