— 44i •^ Er, Krigs- och Skaldekonstens heder, FSrtjeat af begges lagerskrud, Tillreds att begges vapen föra, Och född med lika lyckligt öra För lytans och kanonens ljud. Omsider framländ.så till yida, Att jag Ert rum i sigte fick, Med högmod jag att skåda gick Poeten, i mundur att strida, ])ur epigrammet i hans blick, Förliks med påtnpen vid hans sida; Och hur man gör, när man är qvick^ Att synas grym och fruktan sprida. Jag trodde, efter gammalt lag, Er alltid än i kretsen finna Af små Amourer, små Behag, Som aldrig kunde, tänkte jag. Från Er, och der Ni fins, försvinna; Jag fann dem af ett annat slag: Brunlagda, klumpiga och stora; . En var från Lexan, en från Mora; Musköt for fot, numrerad hatt; Ambrosian under tanden satt, Och Nektarn dunstade ur munnen, Så himmelsk den, nt Kronai^s tratt, Var nyss till aftonfägnad runnen. Jag rummet der Ni legat faxm^
