^ 449 • �
Och der, hyeoi? .— ingen. Blott en ann^ Än den jag sökt, tom Tar försvunnen.
. Det börjar gå som jag har spått: En sällskap blir ej Ifitt att vinna. Snart blir det i Historien blott Man kan Herr Generalen finna. Ni liknar dessa himmelsbloss , Som, då de närmast ögat brinna^ Långt bort i rymderna försvinna. Att högst ifrån, bestråla oss. Förlåt mitt bref en smula ether; Ju bättre mine man gör poeter. Ju större likhet alltid fans Emellan Hofmän och planeter. Men, lemnom be^e deras glans , Och tänkom blott som männer böra,' Dem Fosterlandets ära rör: Det är ej nog att loford höra, liTan, äfven det förtjena bör; Och, efter man skall något göra. Sitt minne man odödligt gör. Att trotsa döden, när man dör^ Var Snillets gamla sats och vana. Jag är prophet ibland � minsann. Jag hade spått, i �r, den man
