_ 458 ^ Pen . �miokrar på helt annat aäft; An till och med det loford Tinna ATftjelfva Kant| att man har rätt. En egen glans åt detta gille Den store Svenske Phidias ger^ Hrars Sra himlen^ som jag ser, t tvenne hälfter dela ville: Europas aktning för hans SniUe^ Och då och då en blick af Er. Men räds omsider �uran rpna^ Att låta Er för ofta se Af denna nya Promethé^ Som plundx*ar, hvar han kan, det skoiuu Ej mera djerf den förre var; Ty vet, af kärlekens Gudinna^ När han en bild för händer har. Han ingen stöld i tvekan drar, Och det är ej, som Ni skall finnai Af en tillbedjansvärd Grefvinna^ Just alltid hufvudet han tar � Tänk ej omöjh*g denna råda, Mius hvad ibland, förr än man tror � En öppnad schal, ett trolöst flor, Ett böjligt taft, en fläkt förråda; Hvad gången, dansen, redan båda; Och tro att spejanis konst Sr stor!
