^ 459 _ Inbilla Er, om nigra månar, Pygin^lion-Sergels hand, en dag; Som tjugo rofVade behag Ål någon nyfödd Oyprfs lånar. Ja, tor Yäl hända, drag for drag, Er, med er egen bild förvånar. Hur grekiskt bar, hur marmorhvit, Skall detta gudlosa geniet Ej midt i yerkstan stSlla Bder; Och föra, ajelf förest ibland. Omkring sitt verk, en långsam hand^ Som konstnSms fina känsla leder! Kors! ropar Ni, hvad fasligt tal! Jag tillstår yådun 8r fatal, Itfen ingen Phidias grubblar mycket) Gunås, det största mästerstycket, Är, hvart Ni går, Geniets moral. En grekisk Sergel fabeln prisar. Som hemligt eld från soloi staL Jag tycker mer om hans rival, 3om stjäl från Er, men stjäl och visar. Ren tyoks mig se, hur hop på hop, Med bifalls, med beundrans rop. Skall omge hans Olymp af stöder. Och hviska halfhögt, vän till vin^ Se hit! Se här står Kärleken, Och, tvifvdsatan, der— *haos Modiri
