Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 34 —

Det stora bloss naturen dagar?
I detta ömma bröst, som klagar
Sitt qval, och tröstas af sitt hopp?

För hvem består det hela? Svara:
För Gud? — Det dyrkar Honom, ej.
Ja himlarna Hans makt förklara;
Men känna de Hans godhet? — Nej.
Än för sig sjelft? — Månn jorden njuter
Det lif som solens låga ger?
Den frukt hon i sitt sköte sluter?
Den svalka middags-regnet gjuter?
J lefvande! Allt är för Er.

Systemet ej till sällhet traktar,
Det har ej qval och ej begär.
Den mask med känsla, du föraktar,
I värde öfver solen är.
Hvart enda lif, som har förmåga
Att njuta, att beklaga sig.
Har rätt att sucka vid sin plåga,
Har rätt sin Skapare att fråga:
Är det den lott, Du lofvat mig?
 
Och dock, tillfreds med den Han gifver,
Begär ej i Hans plan att se,
Hvad kraft det första hjulet drifver,
Och hvilken kraft det tusende: