Den här sidan har inte korrekturlästs
-. 478 ^ Ett namti af ingen tok iörtrutit. Tills döden oppnal* hvad han slotit, Och på hans mull den lager gror Han kunnat brjta, men ej brutit
Men Ni, som här i björnars land, I hoppet mig så rikt begåfvar Med myrth och lager, band om band, Hvem ger mig då den myrth Ni lofVar, Om den ej räcks af eder hand? Men räcks den först på Lethens stnmd. Då fägrar den försent mitt sinne. Må alla Lagrar fritt stå inne^ Men vackra Sångmö, men jag sTär, AU myrthen måste skänkas här: Den ena för poetens minne, Den andra for hans hjerta är. Jag lagren efter döden yinne, Jag myrthen lefvande begär.
