Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/493

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

TILL DOM-i �TlOSTEN HERR DOKTOR ^ ALF. (1795)..

Nej

Hita syn mig ef bedrager. Ålderstigne, vittre Vän, Då jag verkligt af er Lager, Finner grönskan liflig än. Och er Sångmö fin och fageh Ödet så med vishet ställt, Att, for allt hvad vi ha sallt, Bli vi sjelfva snarast ljumma: Tro mig dock, en Skaldemö, Född, som er, att aldrig dö, Blir ej heller nåpsin gumma. Hon Sr skon, var viss derpåj Skön, som icke utan fara, Hustrurna ibland plä vara, Mer än männerna förstå. Att åt glesa hår som gråna, Eller kinder som förvåna Med en bild af död och graf. Hasselns färg och rosens låna, Har ej hon behof utaf. Säg mig ej att vänskap prisar.