•-. '481 ^ Klenast bland mitt lands poeter^ Till talang och digestion, Står jag närmast Plutos tfaron;' Meo min rätta sjukdom heter Fruktlöst hat mot d&rligheter^ Fruktlöst nit för min Nation. Plågan^ att en kropp förstpro^ Verkar långsamt^ har jag aport. Men ett dödssätt som går fort Är att tänka ) se och höra. Qch hvem en gäng dervid vatlf Fortiar här på samma viset, Gör sig snart) tiil paradiset^ Vägen gin från hufvudstan. Hela den Scriblersha ätten Qvalde mig ej fyllest än; Luther, F_n och Kämnersrättett, Felades att bistå den. Dock: hvart irrar jag igen? Lät mig helke. allting glömma, Hellre om de dagar drömma, Då jag visligt undandöljd> Njöt hos Er en lycklig gömma, Oberömd men ej förföljd. Länga, Ijufya sammanvaro, Med en lärd, odödlig vän, LEoVOTiDs Skr. II Det^. Si
