<dy><igWgYtfl<^ �^V^Vg � W >fcg �<^ �<M^W^><l^>fcg �^fcg>><^^*g>l^^
. TILL KELLGRläNS SKUGGA. (i AKIiESMIKG AF SÅNGEN ÖFTEA HANi DÖD.) UvL som skall rättvist skSl åt Srerges saknad gifVa, Så länge Sverge än iortjenstens Tärde Tet! Emoltag denna Vård, din högsta rättighet; Om så, med minsta rätt, en Sång må kallad blifrai Som aldrig uppnå skall ditt namns odödlighet STag var, jag känner det, den rostsom dertill Tacktes* An hördes ej mitt namn, då ditt förgudadt Tar; Skön brann ännu din Sol, då ren min lampa släcktes} Och min bemidran blott dig öfTerlefTat har. Kanske skall seklers tid i saknans natt forsTinnä^ Form Sverge skryta kan af än en Skald som du. Men, att med snillets höjd din Tishct parad finna , HTad nya seklers tid behöfs kanske ännu! Den rätt jag Icmnar dig, har jag ej alltid njutit Du ser om, på ditt namn, jag hamnar mig igen. Blott tafund har jag känt; ännu jag känner den; Men eTigt Tar mitt bröst for hatets onnar slutit!
