Den här sidan har korrekturlästs
— 43 —
Åt alla bröst hvad fördom lemnad,
Om än en verld för ögat gömd,
Der Dygden ler belönt och hämnad,
Och Lasten suckar känd och dömd!
Naturen, gränslöst rik att bilda
Så många folk, så många land,
Till art, begrepp och seder skilda,
Har lagt på hyfsade och vilda
Af hopp och fruktan samma band.
J Vise! svaren: är en lära
För hopen blott, och ej för Er,
Med hvilken frid, och rätt, och ära
Bland menniskorna stiga ner?
Och lägger hon på menigheten
En tygel af dess raseri,
På det att J, som bättre veten,
Må hemligt njuta rättigheten,
Att Folkslagens tyranner bli?
