En annan fråga är den, om dessa philosophiska undersökningars verkan på andra, och på det allmänna religiösa tänkesättet. Kunna de ej missleda enfalden? frågar man. Skola de ej blifva farliga för allmänheten af läsare?
Det första som förekommer att härtill svara, det är, att skrifter af detta djupsinnigare slag, stanna vanligen inom en ganska liten krets af läsare. Men låt vara, att en viss större del af allmänheten gåfve akt till dessa undersökningar; — ty så populärt de må författas, och så utbredd må smaken för läsning en gång blifva, att äfven mängden slutligen lyssnar dertill: — Mången skall då lära känna inkast och svårigheter hvaraf han icke förut vetat. Men det är en högst slät religions politik, att vilja dölja dessa för menniskoförståndet. Och huru kan det ske? Och när de en gång af sig sjelfva uppkomma, huru skola de mötas? Så gerna må läkaren, för att dölja sjukdomen för patienten, undanhålla läkemedlet. Han skall på det sättet kanhända senare märka sitt onda, men det skall utbryta desto svårare. Man talar om förvillande spetsfundigheter. De må vara möjliga för ett ögonblick: men äro de det för längre tid? Huru hafva de då sedan trettio sekler ingenting uträttat? Är det en förståndig fruktan, att det allmänna förståndet skulle låta
