långt förut bevisat sanningen deraf för deras lärjungar, och Cato dog med den sistnämdes bok i handen.
Hvilken blir slutföljden af allt detta? den, att så snart frågan angår sanningar tillräckligt öfvertygliga genom det allmänna sunda förnuftets gina medgifvande, genom hjertats behof deraf, genom deras nödvändighet för samhället, så uppkommer en ofantlig åtskillnad emellan deras förnekande, och pröfningen, antagandet, förkastandet af deras metaphysiska bevisningsgrunder. Den som genom någon läsning känner med hvilken ton af stolthet och ofelbarhet, den äkta akademiska metaphysiken i början af detta sekel framträdde, skall visserligen ej förundra sig, om någre män al ovanlig skarpsinnighet funno sig frestade, att litet närmare undersöka hennes maktspråk, och att söka visa henne sin otillräcklighet. En alldeles ny metaphysik, har i våra dagar gått i detta afseende vida längre än de, och ändå har deraf ingen minsta fara uppkommit för sanningarne om en Gud och ett tillkommande. Hvarföre? Jo, ännu en gång sagdt, derföre, att dessa sanningar till deras vissa verkan på menniskosinnet, alldeles ej bero af några metaphysiska grunder; och olyckligt vore menniskoslägtet i fall de det gjorde.
