Fredrik Wilhelm i Preussen, glorvördig i åminnelse, att inom tjugofyra timmars tid rymma det Preussiska området, eller att hängas såsom gudsfönekare. Som han lyckligtvis ej blef hängd, kom han sedan tillbaka, blef en af Europas största män i det förflutna tidehvarfvet, och det som bör märkas, grundläggare till just den philosophi, som intill våra dagar lärts i de allmänna skolorna, med statens och kyrkans högsta bifall och tillfredsställelse.
Som historiens nytta är den, att undervisa genom exempel, kan man åtminstone lära af denna lilla händelse, huru oändligt klokt det alltid är handladt, att icke strax hänga, eller annars misshandla philosopherna, vid det första rop om arghet och gudlöshet, som emot dem uppkom mer. Det är alltid vida bättre gjordt, att förut läsa dem.
Af allt detta uppkom likväl ej någon stor skakning i det menskliga samhället; ty om det stundom gafs någon Voetius, någon Jurieu, någon Lange, som med en viss framgång skrek sig till hjelp af den verldsliga armen, gåfvos deremot hundrade andra utan nog kredit, att genom detta medel hämna deras metaphysiska oförrätter. Men sedan menniskoförnuftet, tröttadt af så många
